Lukáš, vi kommer att börja med en något personlig fråga. Du blev utbränd, eller hur?
Ja, det blev jag. Jag tjänade mitt levebröd som programmerare, och jag var helt besatt av datorer. Jag hade ett framgångsrikt företag i Prag, vi programmerade system för e-handel och intranät och skapade appar. Jag arbetade långa dagar, helt enkelt för att jag tyckte om det.
”Jag ville kasta ut datorn genom fönstret.”
Och så hände det. Jag kunde inte ens sätta mig vid datorn, och när jag tittade på den ville jag kasta ut den genom fönstret. Det skulle jag inte önska någon annan – det var en helt galen känsla.
Hur hamnade du till slut med programmering? Stämmer det att du inte studerade det formellt?
Jag lärde mig av min mamma och min farfar, som båda var programmerare. Min farfar hade fabriksuppdrag över hela världen för olika mekaniska och kemiska tillverkningsföretag, och min mamma var helt inriktad på matematik och fysik och arbetade vid det hydrometeorologiska institutet.
När de första datorerna och datorspelen började dyka upp spelade alla mina vänner, och naturligtvis ville jag också. Men mina föräldrar ville inte köpa en speldator eller några spel åt mig. Min farfar och min mamma lärde mig grunderna i programmering. Sedan började jag programmera mina egna spel.
Fysioterapi hade alltid intresserat Lukáš, och det var därför han bestämde sig för att studera det.
Hur gick det till att du gick från programmering till fysioterapi?
Jag har hållit på med yoga länge och har alltid varit intresserad av fysioterapi. Så när jag, inspirerad av min yogalärare Paramhans Swami Maheshwarananda, bestämde mig för att avsluta mitt datorjobb efter fem år av hårt arbete, började jag studera fysioterapi. Jag var 25 år gammal, klarade antagningsprovet och började studera det vid Karls universitets. Början var galen, men jag hittade min plats inom området.
Och var det på universitetet som du först fick uppleva barfotaskor?
Det stämmer. Vår fantastiska fysioterapeut Clara Lewitová lärde oss om dem. Hon pratade om skor som borde konstrueras så att foten kan röra sig fritt och naturligt. Hon visade oss till och med de första prototyperna, som hon hade fått skomakare att sy. År 1998 hade hon redan publicerat sin banbrytande artikel Om skor i tidskriften Rehabilitation and Physical Medicine, som var den första att definiera förutsättningarna för barfotaskor. Detta var långt innan barfotaskor började dyka upp på marknaden.
”Clara Lewitová hade redan beskrivit principerna för barfotaskor år 1998.”
Clara Lewitová är en framstående tjeckisk fysioterapeut och förespråkare för barfotagång. Bildkälla: www.bosybod.cz
Så det var tack vare henne som du började tillverka barfotaskor?
Hon var en inspiration, men det gick inte så snabbt – jag började inte tillverka skor direkt efter examen. Först började jag arbeta som fysioterapeut. Jag fick jobb på den välrenommerade privata kliniken Logo i Brno under ledning av Kateřina Moráňová. Det var här jag började märka att det saknades hälsosamma skor.
”Det fanns ingenting på marknaden som jag kunde rekommendera till mina patienter.”
Tänk dig att du har arbetat med en patient i en timme, tillbringat tid med honom och lyckats förbättra något, och i slutet av behandlingen tar han på sig de skor som omedelbart gör att allt blir fel igen. Idag skulle jag säga: ”Du har fel skor på dig, de här skapar problem för dig.” Men då fanns det ingenting på marknaden som jag kunde rekommendera till mina patienter.”
Var det ett självklart beslut för dig att börja tillverka egna skor?
Nej, jag letade efter olika möjligheter. Vid den tiden började femtåskor dyka upp i Tjeckien, och ett tag tänkte jag på att distribuera dem. Men jag kunde inte kontrollera under vilka förhållanden de tillverkades, och det var viktigt för mig. Därför letade jag efter andra alternativ.
Etisk produktion har alltid varit grundläggande för Lukáš.
Jag besökte tjeckiska skoföretag, men de tyckte att våra krav var absurda. Tänk dig en smal ung datornörd som går in på en bullrig fabrik och möter de erfarna men pessimistiska veteranerna där. Deras pessimism och skepsis var förståelig, för det som har hänt med skobranschen från Baťa fram till idag är helt galet.
”De tjeckiska skoföretagen tyckte att mina krav var absurda.”
Det roligaste är att till och med ČOKA (not: Tjeckiska skoförbundet), som stöder alla traditionella skoföretag, var emot oss. Men nu tillverkar majoriteten av dessa företag också barfotamodeller och ČOKA säger naturligtvis ingenting.
Så du bestämde dig till slut för att starta egen produktion?
Både ja och nej. Jag limmade bokstavligen ihop den första prototypen hemma på knät. Jag modellerade en fot av pappersbitar och limmade tunna pappersremsor på denna ram. Sedan klippte jag ut bitar ur den som jag använde för att forma tyget. Jag limmade fast en sula med superlim, och mina första handgjorda barfotaskor var födda. Det kändes fantastiskt att gå i dem, och de bevisade för mig att det fanns en mening med det. Men skorna såg förfärliga ut. Det var uppenbart att de måste tillverkas av någon som förstod vad han gjorde.
”Jag limmade ihop den första prototypen själv. Det kändes fantastiskt att gå i dem, men de såg förfärliga ut.”
Det svåraste var att hitta människor som förstod skoproduktion, men kunskapen och skotraditionen hade lyckats överleva här i Zlín-regionen. Jag har haft stor tur att ha hittat fantastiska och skickliga människor. Idag tillverkar vi skor för hela världen och gör dem exakt som jag föreställt mig. För hand, med estetisk känsla och av utmärkta veganska material.
Idag skapar vi på Ahinsa Shoes både barfotaskor och skor med en speciell komfortinnersula.
Varför har Lukáš alltid uteslutande velat tillverka skor etiskt och av veganska material? Och varför är barfotaskor också så viktiga för din kropp? Det får du veta i resten av intervjun med Lukáš Klimpera.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev så missar du inte artikeln.
